Back to da roots (ledare i MM nr 2/2004)
av Gunnar E Olsson
Musikskapandet går alltid i vågor, både individuella vågor och större, mer globala vågor. På det personliga planet gäller detta både intensiteten/frekvensen och sättet man gör det på. Vissa av mina vänner, som tidigare spelat in mycket akustiskt, har plötsligt blivit helfrälsta på mjukvarusyntar och -samplers och gräver sig nu allt djupare ner i datorträsket. Andra, jag själv till exempel, börjar ruttna på datorharvandet och vill kunna skapa mer renodlade, enkla, akustiska klanger. Båda dessa utvecklingar äger rum samtidigt och parallellt och det ena är inte nödvändigtvis bättre än det andra.
Själv har jag börjat spela elgitarr genom en riktig förstärkare med tremolo igen – vilken känsla! På en halvtimme bubblade det upp två (som jag tycker själv, i alla fall) helt enastående låtidéer. Hoppas nu bara att nån högre makt kan skicka mig ett par bra låttexter också…
Det nymornade intresset för enkare inspelningar tar sig även uttryck på många andra sätt. En av de trevligare effekterna är att vi på redaktionen får allt fler bra – huvudsakligen akustiska – plattor från skivbolagen. Med akustiska menar jag då inte (enbart) vispop och liknande avarter, utan det handlar också om bra pop och rock där inte syntarna helt har tagit överhanden i ljudbilden – där man också ofta jobbat med traditionella, analoga ljudalstrare. Det handlar också om att även ljudupptagningen ofta, men inte alltid, skett med analoga medel.
Genomgående för mycket av den här musiken är att inspelningarna ofta låter mycket varma och levande – långt ifrån de alster som kommer från alla dessa överskattade band som börjar på K.
Låt mig ta några exempel! Sophie Zelmani är tillbaks med en ny mycket lågmäld och innerlig platta. Kan ni tänka er hennes röst med en tung syntmatta som bakgrund? Inte det? Nej, inte jag heller. En annan efterlängtad artist som kommer med ett nytt, organiskt alster är Stefan Andersson. Och vad sägs om en platta full av ballader från Thomas Andersson Wiij? Nicolai Dunger har på senaste plattan fått hjälp av Mercury Rev. Resultatet? En mycket organisk och jordnära platta.
En annan ”back-to-da-roots-artist” är engelska Joss Stone, som, blott 16 år gammal, fått hjälp av en hoper klassiska soulmusiker i skapandet av en otäckt bra platta. Joss har ”fel” hudfärg (vit), och en röst som påminner en aning om både Eva Cassidy och Norah Jones – fast med ett stänk mer ”soul feeling”. Hennes första platta är en samling av gamla soulklassiker. Under 2004 ska en andra platta dyka upp, har man lovat, denna gång med mycket eget material. Vi håller andan…
Sist, men absolut inte minst, har vi en platta med en grupp invandrarungdomar som passande nog kallar sig Andra Generationen. Till skillnad från många andra invandrarungdomar spelar de inte den vanliga blandningen av hip hop, R & B och annan musik hämtad från en helt annan kontinent. Nej, Andra Generationen har hämtat sin inspiration från sina föräldrars hemländer. Det är musik med rötterna i Makedonien, forna Jugoslavien, Bulgarien, Turkiet och Grekland. Man blandar detta med influenser från modernare musik och rör ihop det till en underbar musikalisk gryta. Och så sjunger man på svenska – eller törs vi säga Frölundadialekt? I deras egna låtar, som till exempel Siv, hittar vi de mest underbara textrader. Vad sägs om: ”Och all min sång den är av smärta och denna sången är mitt liv. Och det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på dig, Siv!” Det krävs mod för att sjunga en sån textrad!
Med ett öga på färska försäljningssiffror, som berättar om en rejäl ökning av försäljningen av akustiska gitarrer och liknande ”mekaniska” instrument, och med ett öra mot marken där jag hör ett allt mer stigande intresse för akustiska inspelningar (det blir en rätt jobbig arbetsställning) lovar jag att vi ska försöka bli bättre på att bevaka just den här biten. I kommande nummer ska vi försöka få in mer viktiga inspelningstips av typen: hur man mikar upp olika instrument på ett vettigt sätt, vilka mikar man ska välja för olika inspelningssammanhang etc. Vi har märkt ett ökande intresse för dessa frågor – för några år sedan befarade vi att konsten att mika upp ett trumset helt skulle dö ut inom en snar framtid. Och ute i musikaffärerna talar man om att man formligen skottar ut lådor med nya (ofta kinesiska) mikar och tillhörande miksteg. Detta lovar gott för både kommande musikskapande och kunnandet bland alla hemstudionissar runt om i landet!
Musiken lever!
