Cherry Audio, en ledande innovatör inom utvecklingen av musikprogramvara lanserar nu Atomika. Detta efterlängtade virtuella instrument hyllar den legendariska Polivoks-synten, som tillverkades i fd Sovjetunionen mellan 1982 och 1990. Cherry Audios Atomika återskapar troget den unika karaktären hos Polivoks samtidigt som den lägger till nya filteralternativ, full polyfoni, en arpeggiator, integrerad studio- kvalitetseffekter och mer.
Den är designad i samarbete med den prisbelönta DSP-utvecklaren Mark Barton – som nyligen slog igenom i producenten Anthony Marinellis ”Why Modern Digital Synthesis Is More Analog Than Analog” YouTube-video – och Atomika är en trogen emulering av den ursprungliga duofoniska analoga synthesizern. Synthesizern behåller det ikoniska Polivoks-filtret och lägger till nya kontroller och utökade filterlägen, inklusive högpass-, notch- och peak-respons. Denna uppdaterade version är försedd med toppmoderna mjukvarufunktioner som är skräddarsydda för att möta behoven inom modern musikproduktion.
Atomika bättrar på de ursprungliga funktionerna med förbättrad polyfoni, och expanderar från duofonisk till en stabil 16-stämmig polyfoni. Den lägger till unison oscillator-stacking, en utökad LFO med fler vågformer och omfattande kontroller, inklusive hastighet, tracking, aftertouch och pitch- och modhjulsrespons. Dessa förbättringar gör det möjligt för Atomika att inte bara fånga essensen av originalet utan också ge modern bekvämlighet och ett intuitivt användargränssnitt.
En annan utmärkande funktion är Atomikas andra panel, som inkluderar en mångsidig arpeggiator och fyra effekter i studiokvalitet – Phasor, Flange/Chorus, Echo och Reverb – med en dedikerad effekt-LFO för utökad parametermodulering. Det fantastiska 3D-användargränssnittet är omslutande och anpassningsbart, med alternativ för att visa paneletiketter i den ursprungliga klassiska texten och en ”dölj tangentbord”-funktion för att maximera arbetsytan.
Atomika ger användarna ett brett utbud av ljudalternativ med över 350 noggrant designade förinställningar från Cherry Audios team av erfarna ljuddesigners. Dess omfattande MIDI-mappningsmöjligheter ger en smidig integrering i alla studioinställningar, och erbjuder en mångsidig och uttrycksfull synthplugin för alla musikproducenter.
Med sin blandning av sällsynt, klassisk karaktär och banbrytande innovation, kan Atomika inspirera till kreativitet och lyfta musikproduktion med nya ljud som går långt utöver den ursprungliga hårdvaran. Atomika erbjuder en oöverträffad upplevelse för synthesizerentusiaster som länge har velat prova den ursprungliga hårdvaran. Priset är endast $49 för Atomika och det blir det perfekta valet för musikproducenter som vill inkorporera ljuden från en av världens mest sällsynta syntar i sina projekt.
Ännu mer extraordinära ljud är tillgängliga direkt från Cherry Audio med Chain Reactions for Atomika Preset Pack ($9,99, säljs separat), med 100 fler förinställningar av talangfulla ljuddesignern James Dyson som utforskar Atomikas atmosfäriska sida genom arpeggios, effekter, modulering och aftertouch.
Cherry Audios Atomika-synthesizer är tillgänglig för macOS (10.13 och högre) och Windows (7 eller högre) i AU, VST, VST3, AAX och fristående format. En gratis 30-dagars demo är tillgänglig. Besök cherryaudio.com för ytterligare produktinformation, en djupdykningsinstruktionsvideo, systemkrav och en omfattande samling av imponerande ljuddemos.
Native Instruments presenterar Komplete 15, Kontakt 8, and Kithara
Den största uppdateringen någonsin av Komplete innehåller över 50 nya instrument, effekter och expansioner, och den erbjuder allt som behövs för att skapa den musik som betyder allt för dig.
Berlin, 23 september 2024 – Native Instruments är stolta över att kunna presentera den största uppdateringen någonsin till sin flaggskeppsproduktionssvit, Komplete 15. Nu är den tillgänglig över hela världen, och Komplete 15 erbjuder ett otroligt urval av ljud och oändliga sätt att forma dem. Beställ före 30 september och få iZotopes Neutron 4 professionella mixningssvit gratis (värd $249 USD).
Vad är nytt i Komplete 15?
Komplete 15 innehålelr över 50 nyligen instrument, effekter och expansioner, och erbjuder ett oöverträffat utbud av kreativa verktyg för att ta dina produktioner från början till slut. Oavsett om du gör musik för en storfilm, producerar hits på topplistan eller utforskar nya ljudlandskap, erbjuder Komplete 15 ett brett utbud av ljud för att hålla det kreativa flödet vid liv.
Höjdpunkterna inkluderar:
● Kontakt 8, som ingår i Komplete 15 Standard, Ultimate och Collector’s Edition, är den senaste versionen av industristandardarden, den sampelbaserade instrumentplattformen som används av världens främsta producenter, kompositörer, ljuddesigners och studior. Kontakt 8 introducerar nya verktyg för ackord och fraser som kan paras ihop med dina favoritinstrument i Kontakt för att snabbt väcka idéer och skapa nya kreativa möjligheter. Leap öppnar en värld av looping och experimenterande, medan Conflux, ett nytt hybridinstrument som använder förbättrade vågfunktioner, låter dig modulera organiska och syntbaserade ljud i realtid.
● Kithara, tillgänglig som en del av Komplete 15 Collector’s Edition, är en filmisk samling gitarrer och andra stränginstrument förvandlade med kreativa speltekniker och extravagant ljuddesign. Från klassiska, flamenco- och steelgitarrer till balalaika, cuatro och ronroco, varje instrument är inspelat i fantastiska detaljer, kreativt framfört och sedam omvandlat med en kreativ ljuddesign. Kithara blandar råa, organiska toner med moderna möjligheter, så att du kan skapa allt från känsliga knäppningar till svepande texturer.
Komplete 15 erbjuds i fyra versioner: Select, Standard, Ultimate och Collector’s Edition. Se exakt vad som finns i varje version här.
● Komplete 15 Select – porten till professionellt ljud finns nu i tre olika utgåvor:
○ Beats: Designad för beatmakers, och perfekt för hip-hop och R&B
○ Band: Innehålelr samplade instrument som är idealiska för låtskrivande och jammande.
○ Electronic: Kraftfulla verktyg för producenter som fördrar elektronisk musik.
● Komplete 15 Standard Inkluderar den nya Kontakt 8 tillsammans med mer än 95 proffsinstrument och -effekter, över 40 expansioner och över 50 000 ljud. Skaffa Ozone 11 Standard, Massive X och många fler kraftfulla verktyg.
● Komplete 15 Ultimate Innehåller över 150 förstklassiga instrument och effekter, allt från banbrytande syntar till detaljerade symfoniska sampelbibliotek och mer än 70 expansionsljudpaket. Alicias Electric Keys, Ashlight och Action Woodwinds är bland de nya produkterna i Ultimate.
● Komplete 15 Collector’s Edition Det kompletta produktionspaketet med över 165 instrument och 120 expansioner, vilket ger oöverträffade resurser för professionell produktion, filmmusikkomposition, uppträdande och ljuddesign. Fables, Valves Pro och den helt nya Kithara är nya tillägg till Native Instruments omfångsrikaste samling hittills.
Nykomlingar till Kontakt- och Komplete-världen kan prova Komplete Start, en stor samling gratispluggar, syntar och effekter.
Komplete 15 är nu tillgänglig från NI Shop och utvalda återförsäljare.
Product
Uppdateringspris
Uppgraderingspris
MSRP
Komplete 15 Select (pris för en variant )
N/A
N/A
$99 / €99
Komplete 15 Standard
$199 / €199
$499 / €499 från Select
$599 / €599
Komplete 15 Ultimate
$399 / €399
$1099 / €1099 från Select $599 / €599 från Standard
$1199 / €1199
Komplete 15 Collectorʼs Edition
$499 / €499
$1199 / €1199 from Standard $599 / €599 från Ultimate
$1799 / €1799
Kontakt 8
$99 / €99
$149 / €149 Crossgrade
$299 / €299
Kithara
N/A
N/A
$199 / €199
Specialerbjudande
Beställ före 30 september och få iZotopes professionella mixningssvit Neutron 4 gratis.
OM NATIVE INSTRUMENT
I över 25 år har Native Instruments legat i framkanten när det gäller musikalisk innovation. Vår teknik har revolutionerat hur människor uttrycker sig med hjälp av ljud över hela världen.
Idag arbetar vi för att ge alla tillgång till dessa världar av musikproduktion, ljudteknik och DJ-ing. Vår portfölj innehåller branschledande produkter som Komplete, Kontakt, Maschine och Traktor.
I juni 2023 blev iZotope, Brainworx och Plugin Alliance en del av Native Instruments, vilket ytterligare stärkte bredden i våra erbjudanden, vårt teams expertis och potentialen att erbjuda vår community en strömlinjeformad kundupplevelse. Med våra kombinerade krafter har vi en stor ingenjörskapacitet över integrerad mjukvara och hårdvara, AI och maskininlärning, molnet och mycket mer.
Det ikoniska flaggskeppet för mixning och mastering lägger till nya processorer, en överladdad mastering-konsol, sidokedjor, förbättrad mätning, bekväm modulhantering och mycket mer.
September 5, 2024 – IK Multimedia, en av världen främsta innovatörer vad gäller både hård- och mjukvara för musikmakare, har nu släppt T-RackS 6, den senaste generationen av sin uppskattade mjukvara för mixning och mastering. Här hittar vi innovativa nya moduler, förbättrade funktioner, snabbare arbetsflöde och enklare organisation. T-RackS 6 förbättrar sin redan legendariska ljudkvalitet, snabbhet och användarvänlighet för att erbjuda allt som musiker, producenter och ingenjörer behöver för att skapa den perfekta inspelningen.
The One-Stop Mixing and Mastering Suite T-RackS 6 erbjuder 60 mix- och masteringprocessorer i världsklass, tillgängliga individuellt i alla DAW-program, endera som en allt-i-ett-plugin eller som en fristående Mastering-konsol. Dessutom ingår T-RackS:s berömda förinställningar som täcker alla instrument oavsett genre, något som erbjuder färdiga startpunkter och minimerar justeringstider så att användarna kan koncentrera sig på att skapa musik.
T-RackS 6 erbjuder alla verktyg som användare kan behöva för att förfärdiga sina mixar och mastrar; från studiokompressorer, EQ:er och channel-strips, som alla använder IK:s branschledande analoga modelleringsteknik, till hall-, rums-, plate- och fjäderreverb baserade på några av de mest ikoniska studiorna genom tiderna, till banbrytande digitala processorer och organiska allt-i-ett-enheter.
En ny generation av Master Match
Användare kan nu forma sin mix mer exakt genom att välja en referens från ett spår de älskar. Den nya Master Match X tar en mix från den utgångspunkten till en slutlig, polerad, distributionsklar master som har samma ljudkaraktär som det valda referensspåret. Det här görs automatiskt och kan sedan finjusteras för att justera resultaten så de matchar varje användares vision om perfektion.
Sök mindre och spar tid
Den nya Modules Manager låter användare hantera vilka moduler som ska visas i deras DAW, T-RackS 6 plug-in och Mastering Console. Användare kan nu visa eller dölja plugin-program i sina listor. De kan dölja processorer som de ännu inte äger, eller lämna dem synliga för demo efter behov – allt bestäms av användarna.
De mest kraftfulla processorerna någonsinT-RackS 6 utökar sin plug-in-kollektion med åtta nya moduler. Dessa nya moduler ger en mängd alternativ för mastering, mixning och kreativ ljuddesign:
• Master Match X: Nästa generation av intelligent mastering: analysera ögonblickligen en referenslåt för att matcha EQ, balans, komprimering, limitering med mera. Med interna eller externa referenser och en mängd kontroller kan vem som helst skapa professionellt klingande mastrar så gott som omedelbart.
• Channel Strip X: T-RackS mest avancerade channel-strip någonsin, denna mångsidiga enhet levererar EQ, de-essing, dynamikbearbetning och transientformning i en enda blixtsnabb enhet, med skräddarsydda förinställningar för olika instrument och ensembler.
• Bass ONE: Innovativ, organisk multialgoritmprocessor som gör speciellt de låga frekvenserna feta, solida, rena, enkla, exakta och kraftfulla.
• Lo-Fi Punch: Denna multiprocessor för övertoner och dynamik kan lägga till och ändra ljudstrukturen, allt från subtil uppvärmning till total ”squashing”. Den har dynamisk ljudformning och bekväm kontroll för att lägga till texturer, fethet, dimension, skitighet, liv och rörelse.
• Dual Spring: Ett fjäderreverb som är en av grunderna för allas ljudminnen. Allt som bearbetas med en fjäder blir fascinerande, intensivt, drömskt och mystiskt men ändå bekvämt och välbekant. Dual Spring driver konceptet vidare genom att lägga till aldrig tidigare sedda parametrar till en fjäderenhet; som att välja fjädermaterial, använda stereo eller mono singelreverb, efterklangstid, reverb stretch och mer därtill. Den erbjuder klassisk analog ton med digital flexibilitet och bekvämlighet.
• Delay Lab: Denna kraftfulla fördröjningsenhet lägger till rörelse, rymd och djup till sång, instrument, rytmiska mönster och allt annat. Dess fördröjningsenhet är tydlig och öppen, vilket ger allt utrymme och en känsla av dimension.
• Pusher: Begreppet mättnad tas ytterligare ett steg. En unik 4-bandsprocessor som erbjuder fem olika mättnadstyper per band, tillsammans med envelope, drive och färgkontroller. Med obegränsade alternativ, från subtil förbättring till total distorsion, är det alltid musikaliskt och kreativt med en mängd oberoende mättnadstyper och inställningar per band.
• Filter Fusion: Denna gör-det-allt filterprocessor erbjuder fem unika filtertyper, inklusive en modell av den ikoniska Moog-transistorstegen. Den kombineras med en svindlande mängd kontroller och alternativ, inklusive en step-sekvenser för rytmisk användning och en innovativ modulerings-joystick för otroligt nyanserade och uttrycksfulla effekter.
Förfinat GUI som kan ändra storlek
Det omgjorda grafiska användargränssnittet (GUI) är konstruerat för snabbhet och funktionalitet, vilket ger en snabbare och mer lyhörd upplevelse och erbjuder storleksändringar för att anpassa till användarnas arbetsflödespreferenser. Varje plugin kan nu ändras i storlek på DAW-skärmen, även till små storlekar, för att hålla dem öppna under mixning, vilket dramatiskt förbättrar mixningsarbetsflödet och tillåter mer koncentration på ljudet.
Side-chaining
Alla T-RackS-kompressorer har uppdaterats för att lägga till en side-chain-ingång, vilket möjliggör kontroll av dynamiken med en extern signal för ökad flexibilitet.
Helt ny Mastering Console
T-RackS 6:s Mastering Console har designats för en snabb och smidig användarupplevelse. Användare kan importera mixar och ställa in en specifik masterkedja per låt, med omedelbart totalt återskapande av hela låtens kedja och parametrar vid uppspelning.
Förutom den dedikerade sångbaserade bearbetningen låter en ny master-buss användare lägga till upp till fyra extra processorer som kommer att tillämpas på hela projektet för att till exempel ändra ljudkaraktären på hela skivan med bara en enda post-EQ och tillämpa en global slutlig limiter. I/O-mätning på varje modul i kedjan möjliggör en omedelbar kontroll av förstärkningen och håller alla nivåer under kontroll på en och samma sida.
Förinställd webbläsare
Det är enkelt att bläddra, hitta och kontrollera förinställningar på ett flytande fönster med taggar och en smart sökfunktion. Applicera sedan det som behövs på projektet.
Ny mätning
Noggrann, omfattande och komplett ljudmätning är ett måste idag. T-RackS 6 multistandardkompatibla Loudness-mätare (EBU R128, ATSC A/85, OP-59, TR-B32) möjliggör omedelbara kontroller för överensstämmelse med de ingående ljudspåren – verklig topp-PPM, Dynamic Range och RMS – alla med både grafisk och numerisk avläsning.
Sonogram och filterbaserad mjuk RTA gör T-RackS 6 Metering till en verklig professionell verktygslåda. Den skräddarsydda och anpassningsbara mätningsvyn ger fullständig kontroll över vad som ska visas eller döljas på mätarna som är inställda för varje projekt.
Något för alla
T-RackS 6 kommer att imponera på befintliga T-RackS-användare som vill ha mer kontroll samtidigt som de har större flexibilitet att anpassa och effektivisera arbetsflöden. Nya användare kommer att bli imponerade av denna omfattande svit av verktyg, som låter fantastiskt och är lätt att använda.
En ny gateway
T-RackS 6 INTRO är en gratisversion som ger användare omedelbar tillgång till tre viktiga moduler som de kan behålla – Classic Comp, Classic EQ och Master Match X lite – med samma bekvämlighet och högupplösta ljudkvalitet som betalda T-RackS 6-versioner. Användare kan också snabbt utforska och testa vilken som helst av de 60 tillgängliga modulerna i 14 dagar utan köpptvång, begränsningar eller störande vitt brus. Observera att portering av moduler från T-RackS 5 endast är möjlig med en betalversion av T-RackS 6.
Kompatibilitet och tillgänglighet
T-RackS 6 är designad för att vara helt kompatibel med Mac- och Windows-plattformar. Den stöder alla större plug-in-format, ljudenheter, VST 3 och AAX.
Prissättning och tillgänglighet
T-RackS 6 kan laddas ner nu från IK Multimedias onlinebutik och genom auktoriserade IK-återförsäljare över hela världen till följande priser:**
På sista tiden har det formligen vräkts ut nya vocodrar, röstförvrängare och ”auto-tune-wanna-bes” från olika utvecklare. Det kan vara svårt att hitta i denna djungel, men vi försöker ändå reda ut begreppen en smula…
Antares och deras Auto-tune-varianter vara länge ganska ensamma om den här nischen, men snart dök det upp både mjukvara och hårdvara som ville hjälpa musiker, vokalister och producenter att skapa ett ”eget” sound. Resultatet var förstås att det lät ganska likt på många håll. Om alla försöker låta som Daft Punk eller Cher blir det tyvärr inte särskilt personligt. Men nu går i alla fall utvecklarna bakom Baby Audio i bräschen för att det verkligen ska kunna låta riktigt annorlunda på våra sångspår. Deras Humanoid är en riktigt spännande plugg, och naturligtvis kände jag mig tvungen att kolla in den.
Baby Audio
Pasadenabaserade Baby Audio har länge sett det som sin mission att skapa riktigt kreativa verktyg för musikskapare. Och man har lyckats väldigt bra med detta. Om inte annat så vittnar de lysande recensioner deras pluggar fått från musikertidningar i alla världens hörn. Tidningar som Future Music, Sound on Sound och Computer Music har formligen gödslat sina sidor med superlativer när de testat företagets olika pluggar.
Sedan 2019 har man hunnit släppa inte mindre än 12 olika pluggar, och inget tyder på att inspirationen hos utvecklarna hos Baby Audio skulle sina. Tvärtom… Med det senaste tillskottet i pluggsortimentet, Humanoid, visar man att man är beredd att ta ut svängarna hur långt som helst.
Humanoid
Utvecklarna betecknar själva sin plugin som en ”Vocal Transformer / Hard-Tuner Plugin”. Med Humanoid kan man verkligen skruva till ett sångspår på de mest häpnadsväckande sätt. Jag har kikat på många liknande pluggar på sistone, men det här liknar inget jag stött på tidigare. Visst, någon annan plugg kan fås att låta en aning märkligt ibland, men för det mesta handlar det om tämligen bleka kopior av de klassiska hårdvaruoriginalen. Men Baby Audio stoppar inte vid att efterlikna hårdvaru-vocodrar; man går All-in! Här kan man utöver vanligt vocoderspel, även skapa helt utflippade robotröster, synstyrda Daft Punk-körer, och mycket, mycket mer.
I Humanoid hittar du 180 färdiga fabriksinställningar.
Den mest avancerade pluggen från Baby Audio?
Ja, även jag är böjd att ta till sådana superlativer. Om man utgår från de 180 färdiga fabriksinställningarna (presets kallas de visst i andra delar av världen) kan man ha precis hur roligt som helst. Här finns rösteffekter att utforska så det räcker i många timmar. Men varför stanna vid att utforska preset? Humanoid erbjuder massor av verktyg och justeringsmöjligheter. Den skulle kunna få vilken erfaren och lugnt sinnad ljudskapare som helst att gå helt bananas och spåra ur totalt. Och du kan gräva ner dig hur djupt du vill; om de vanliga reglagen inte skulle räcka till finns ofta ett ”kugghjul” som öppnar ytterligare funktioner.
Genom att klicka på ett kugghjul under en funktion får du fram ytterligare inställningsmöjligheter. Du kan som synes välja ett mörkare gränssnitt.
Grundjusteringar
Om vi till att börja med kollar in de vanligaste funktionerna finns redan här massor av möjligheter till akustiska utsvävningar. Vi har en Pitch-del där man hittar allehanda verktyg för att bestämma vilken tonart och/eller skala vi vill befinna oss i, men här finns även inställningar för kvantisering, ”robotisering” av rösterna och formantjustering av desamma. För tre av funktionerna har vi dessutom det tidigare nämnda kugghjulet som släpper fram ytterligare justeringsmöjligheter.
Vi har också en syntdel med massor av möjligheter att påverka ljudet. Utöver en mängd vågformer till att börja med finns även här många möjligheter att ytterligare förändra ljuden. Från fabrik har appen redan 64 färdiga wave-tables och du kan även importera dina egna.
Sedan kan man förändra vågformerna, time-stretcha, lägga till toner, oktaver över eller under, och med transform-funktionen även ”morpha” mellan olika inställningar. Och naturligtvis kan du även styra effekter och skapa stämmor från ditt MIDI-keyboard. Frågan är om Humanoid är en synt som man kan styra med vokalinslag eller tvärtom?
I Utility-avdelningen finns inställningar för range, de-essing, gating och smoothing, plus en sharpen-effekt som ytterligare vrider till vokaleffekterna. Och om vi ändå pratar om effekter måste vi förstås nämna de som ingår i den här appen: widen, warble, buffer och freeze. Widen är en utmärkt stereobreddare, warble ger nån sorts kombinerad vibrato/tremoloeffekt, fast med en egen twist; buffer sköter om buffertstorleken och freeze fryser förstås ljudet tillfälligt. Ytterst användbart alltihop!
Till allt detta adderar vi även en kraftfull filterdel med både hög- och lågpassfilter, plus en riktigt bra boost-funktion.
Kan man få den att låta ”normalt?”
Nja, det är liksom inte idén med Humanoid…
Här kan man istället åstadkomma riktigt hårda och snabba tonjusteringar som låter som en alldeles för hårt ställt ”Auto-Tune”, men här kan du också skapa robotröster, märkliga stämpartier; ja, i stort sett allt som man kan göra för att förvränga en vanlig sångröst.
Kan du redan sjunga rent och snyggt i pitch, då fixar Humanoid så det låter helt eljest. Och är det tvärtom så att du har svårt med sången och allt som oftast tvingas gå skallgång efter rätt tonart; ja, då finns det i Humanoid alltid hjälpmedel som kan addera det lite extra kreativa till din röst.
Humanoid kan manipulera en sångröst på alla tänkbara vis, plus några som du absolut inte tänkt på. Och du har hela tiden möjlighet att lägga till så mycket av effekten på din röst, som du tycker den kan behöva med dry/wet-ratten som du hittar i outputregelns kalibreringspanel.
Syntdelen erbjuder massor av olika vågformer, och du kan även ladda in egna wave- tables.
Inte AI-baserad
Utvecklarna hävdar med bestämdhet att ingen Artificiell Intelligens har använts, utnyttjats eller skadats vid utvecklingen av Humanoid. Programmet har tagits fram av vanliga, men kanske en smula extra intelligenta, människor. Och även om namnet Humanoid indikerar att vi skulle kunna ha att göra med någon övermänsklig varelse, handlar Humanoid i allra högsta grad om att ta ut svängarna vokalmässigt så långt det nu är mänskligt tänkbart – och sen lite till…
Bland alla kända producenter hittar vi namn som
Rob Kleiner, Smitty Soul, Tommy Lee, Jae Deal, Dimitri Tikovoi, Ronan, Chris Murphy, Matt Sin och Dakota G.
Det är producenter som jobbat med artister som Childish Gambino, Usher, Nicki Minaj, The Chainsmokers, King Crimson, Placebo, Blondie, Lady Gaga, Janet Jackson, Sia, The Weeknd, Motley Crüe ”to name but a few…”
Och de är alla beredda att skriva under på att Humanoid är det bästa som hänt mänskligheten sedan färdigskivat bröd.
Sammanfattning
Humanoid är en extrem vokal-tuner. Du behöver bara bestämma vilken tonart och vilken skala sången ska sjungas i, och hur mycket kvantisering du vill använda. Appen fixar resten.
Det är även en röststyrd synt. Vrid transform-ratten helt åt höger och du har en wave table-synt som du kan styra med rösten. Sagolikt fräckt!
Du kan även använda den för att skapa robotliknande röster som inte har någon likhet med din egen röst.
Sen kan man förstås blanda alla dessa effekter och skapa något som aldrig tidigare hörts. Sist men absolut inte minst kan man använda sitt MIDI-keyboard för att skapa och spela Imogen Heap-inspirerade vocoder-körer med hur många märkliga stämmor som helst.
Kort sagt; fantasin är din enda begränsning när du använder Humanoid. Det här är visserligen en ganska sliten klyscha, men sällan har den känts mer korrekt. Så jävla bra!
Länkar
Här visas hur Humanoid fungerar och låter
FAKTA
Pluginformat: VST, VST3, AU, AAX (64-bit).
Platformar som stöds: Mac OS 10.11 och senare (inklusive Native Apple Silicon M1/M2-kompatibilitet). PC Windows 10 och senare.
DAW-program som stöds: Alla de stora programmen, inklusive Ableton Live, Pro Tools, Logic Pro, FL Studio, Cubase, Studio One, Bitwig, Reaper, Reason etc.
MeldaProduction firade nyligen sitt 16-årsjubileum. Dessutom har företaget nu en present för användarna – och för dem själva. De presenterar nu version 17 av alla sina plugins.
Man har skapat MPluginManager
Det viktigaste i version 17 är förbättringen av användarens bekvämlighet. Därför skapade MeldaProduction MPluginManager, som tar hand om alla dina installationer och licensieringar. Den kan hålla alla dina pluggar uppdaterade och hjälper dig att installera eller reparera något utan att ladda ner onödig data. Från och med nu kommer du att kunna hantera dina licenser och prenumerationer från ett enda ställe (Hämta den i avdelningen Downloads).
Nya instrument att spela/leka med
Företagets universella modulära virtuella instrument, MSoundFactory, fick flera nya coola tillägg. Du kan kolla in Cyberpunk Bass, Trap Bass, Cyclicity, Ethereal Keys, Alchemist Whoosh och Organic Scape. Alla är naturligtvis gratis för licensinnehavarna.
Andra påtagliga uppdateringar
MeldaProduction har arbetat hårt för att förbättra effektiviteten i kärnan och uppdaterade dessutom kompatibiliteten för alla sina plugins (inklusive de som är gratis) för att möta nuvarande standarder. Vissa pluggar som till exempel MTurboDelay har fått många nya förinställningar.
Starta din testversion på nytt!
Även om du har installerat tidigare versioner kan du starta din 15-dagars testversion igen. Skaffa MPluginManager och dyk ner i företagets plugins redan nu!
Du måste inte KÖPA pluggarna!
Bara en påminnelse. Det bästa sättet att använda alla plugins omedelbart kan vara att använda programmet Subscribe-To-Own. Alla plugins (det är en hel del!) finns till hands för bara 15 € i månaden.
Jag tog mig friheten att spela in en liten instrumental bluesskiss – enklast tänkbara upplägg. Två ackord, E-moll och A-dur. Till kompet använde jag några av mina mest uppskattade pluggar: EZbass, EZkeys 2 och Superior Drummer 3, samtliga från våra vänner uppe i norr, Toontrack. Till elgitarren – mitt trogna vita Stratabygge från vår byggserie i Musikermagasinet – använde jag en ”sampling” av mitt eget förstärkarbygge, Tweed Deluxe. Även det har jag berättat om i MM-bladet. Jag använde IK Multimedias magnifika TONEX för att ta ett ljudavtryck av min förstärkare. Resultatet…? Ja, ni hör själva.
Han var känd för sina magnifika live-uppträdanden, och Rory Gallagher (1948-1995) var en inspirationskälla både för sina fans och en mängd musiker. Av många var den irlandsfödde Gallagher ansedd som en av vår tids mest betydelsefulla gitarrister.
Nu ska Rory Gallaghers instrumentsamling auktioneras bort på Bonhams på New Bond Street i London. Den som vill vara med och bjuda bör lägga datumer 17 oktober på minnet.
Rory Gallagher-kollektionen består av en enastående samling gitarrer, förstärkare och andra tillbehör från Gallaghers alltför korta karriär. Hela samlingen kommer från Gallaghers familj.
Det främsta objektet i samlingen är förstås utan tvekan Rorys ikoniska Fender Stratocaster från 1961. Kanske den mest välkända Stratan i rockhistorien. Utgångspriset kommer ligga någonstans mellan 700 000 och 1 miljon Pund.
Rory Gallagher köpte gitarren för 100 Pund på kredit av ägaren till Crowley’s Music Store i Cork, på Irland, 1963. Enligt legenden lär det vara den första Stratocastern som nått Irlands kust.
Den här gitarren blev synonym med Gallagher och dess typiska slitna utseende har gjort den till en av världens mest ikoniska elgitarrer. Den har visats på en mängd olika utställningar, synts på en mängd olika gitarrtidningsomslag, och har spelats av musiker som Johnny Marr och Joe Bonamassa. Sedan 2004 har Fender sålt kopior av gitarren som en del i sin Artist Signature-serie. Otaliga är väl även de gitarrbyggare som på egen hand försökt relikera och efterlikna Rorys klassiska Strata.
Claire Tole-Moir, som representear Bonhams popkulturavdelning kommenterar: ”Rory Gallagher’s 1961 Fender Stratocaster är en av världen mest välkända gitarrer. Den utgjorde en viktig del i Rory Gallaghers liv, och fanns med honom under hela hans karriär. Man kan säga att det var genom den här gitarren som han skapade sitt eftermäle som en våra absolut främsta gitarrister. Den har tagits om hand av Dónal Gallagher, Rorys bror och för detta manager, och deras familj alltsedan Rory gick bort år 1995.
Bonhams är hedrade över att få förtroendet att ha med denna ikoniska Stratocaster på auktionen och vi är stolta över att kunna tillkännage det landmärke som försäljningen av Rory Gallaghers omfattande samling utgör.”
Dónal Gallagher, Rorys bror och tidigare manager, kommenterade: ”När nu nästan trettio år har gått sedan min bror Rory gick bort, tror jag att det är dags för andra att ta över vårdnaden av Rorys ”föräldralösa” Fender Stratocaster från 1961 och resten av hans otroliga instrumentsamling. Sedan 1995 har jag känt det som ett uppdrag att befästa Rorys arv och bredda kunskapen om hans musik. Så i det som varit ett av de svåraste och mest känsliga besluten jag någonsin tagit, har jag bestämt mig för att nu släppa hans instrument till försäljning, så att dessa tecken på hans arv ska kunna njutas av andra.”
Även Sir Brian May har några ord att säga om Rory Gallaghers Stratocaster: ”Rory var en av väldigt få på den tiden som kunde få gitarren att göra vad somhelt, tycktes det mig. Det kändes som ren magi… Jag minns att jag kikade på den där gamla slitna Statocastern och undrade hur all denna magi kunde komma från ett sådant instrument?”
Brian May har även sagt: ”Rory är en av anledningarna till att jag gör det jag gör idag.”
Steinberg har precis släppt X-Stream, en monophonic spectral synthesizer med vars hjälp man kan skapa helt nya sound, eller komponera spännande ambient-musik, och den är helt gratis!
För den som jobbar med filmmusik, eller har Peter Gabriel och Kate Bush, eller liknande artister som förebilder, är gratispluggen X-Stream verkligen en gudagåva. Ett otroligt kraftfull verktyg för ljudkreatörer!
Steinberg hävdar själva att X-Stream för HALion kan hantera samplingar, eller ljudklipp och förvandla dessa till ett ”färgrikt spektrum av ljud”, genom att time-stretcha, loopa och manipulera ljuden på ett helt nytt sätt.
X-Stream kan vrida och vända, sakta ner eller speeda upp ljud och på så sätt förvandla vilka samplingar som helst med hjälp av både nya och innovativa ”spectral-algoritmer” och andra effekter.
X-Stream innehåller fler än 100 presets.
X-Stream är ett nytt verktyg för ljuddesign, men det kan även skapa intressanta rytmer och beats. Genom sin förmåga att skapa märkliga pads eller ”drones” för ambient musik, fungerar X-Stream även förträffligt för den som komponerar filmmusik och liknande. Och allt detta är helt gratis!
X-Stream innehåller massor av spännande färdiga fabriksljud, men framför allt kan du också ladda in egna ljudfiler – vad som helst – one-shots, eller hela ljudspår. Din fantasi sätter gränsen.
Ladda ner den!
Du kan ladda ner X-Stream gratis genom att gå till Steinbergs hemsida och logga in, eller skapa ett nytt konto, och ladda ner Steinberg Download Assistant. Tänkt på att du behöver någon version av HALion 7.1 för att kunna köra X-Stream. Det går utmärkt med gratisversionen HALion Sonic 7.1, så passa på att ladda ner den också, när du är i farten, om du inte redan har den.
För dig som är intresserad av den fulla versionen av HALion 7.1 kan du köpa den till halva priset fram till slutet av Juli 2024.
Du behöver Steinberg Download Assistant för att ladda ner X-Stream och HALion Sonic 7.1.
Viktiga funktioner
Fungerar med alla versioner av HALion 7.1 i en mängd olika DAW-program
Innehåller fler än 100 färdiga fabriksinställningar från ljudkreatörer runt om i världen
Dra-och-släpp dina samplingar och låt X-Stream förvandla dem till mäktiga svävande ljudlandskap
Skapa abstrakta ”drones” och effekter för film- och datormusik, eller nyskapande elektronisk dito
Det ”goda nya året” som vi alla önskat varann började kanske inte så där putslustigt. Krigen runt om i världen pågår med oförändrad frenesi. Människans grymhet är synbarligen oändlig – liksom dess dumhet, om ni frågar Einstein. Vi hjälps åt att förinta den enda beboeliga planet vi känner till, och vi låter oss ledas av politiker som är totalt oförmögna att ta de viktiga men obekväma beslut som krävs för att vända den här trenden.
Som en liten fyrbåk i detta hav av jämmer och elände har Musikermagasinet stuckit upp – i alla fall för oss som ser musiken som en helande och enande kraft. Musik är ju ett språk som man kan förstå i alla jordens länder, oavsett vilket talat språk man annars använder.
Churchill lär ha sagt något i stil med: Om vi inte kan försvara oss för att bevara konsten och kulturen (dit ju musiken hör i allra högsta grad) vad har vi då att kämpa för?
Han lär även ha sagt: ”Det skulle innebära en genomgripande politisk reform om det sunda förnuftet kunde breda ut sig lika snabbt som enfalden.”
Det är kanske det paradigmskiftet som vi alla väntat på.
Det låter kanske lite förmätet att jämföra sig med en sådan gigant som Sir Winston, men för oss som jobbat med den här tidningen, som funnits i en eller annan form ända sedan slutet av 70-talet, har den haft en enorm betydelse. Av all uppskattning vi fått från våra läsare under åren att döma, tror jag att vi, åtminstone en och annan gång, varit ganska rätt ute.
Allting har dock en ände, och det gäller tyvärr även för oss som gör tidningar.
Vi har precis färdigställt det allra sista numret av MM. Själv har jag skrivit för tidningen i över 35 år, och flera av mina kollegor har kämpat nästan lika länge. Vår ansvarige utgivare, och grundaren av tidningen, Björn Hansen, har förstås kämpat längst av dem alla. Men nu är det slut.
Nästan alla annonsörer har på senaste tiden svikit oss – det finns undantag; tack till Toontrack, EBS, Lundgren Pickups och några till! Jag vill inte låta bitter, men det känns som att många företag tror att den glättade yta, som representeras av så kallade influencers, som enbart vistas i en helt digital värld, har större betydelse och kan ge musiker mer än vad väl underbyggda hands-on tester från aktiva musikerkollegor kan göra.
Hela musikindustrin har det förstås tufft, men utan annonsintäkter går det inte att göra en tidning. Om man samtidigt motarbetas av krafter som inte värderar kultur särskilt högt blir det riktigt tufft.
Allt detta blev slutet på Musikermagasinets mer än 30-åriga historia.
Så visst, det nya året hade verkligen kunnat börja bättre.
Ännu en gitarrhjälte har lämnat oss. Les Paul, Jimi Hendrix, Roy Buchanan, Michael Bloomfield, Peter Green – de var alla delaktiga i vår fostran som gitarrister. Men den allra största i min bok var utan tvekan Jeff Beck. Och nu har även han lämnat oss…
Det är med stor sorg jag läser att Jeff Beck inte längre finns bland oss. Han dog i förrgår kväll efter att ha smittats av epidemisk hjärnhinneinflammation. Beck har funnits med mig som en stor gitarrhjälte, ända sedan jag själv började spela gitarr i början av 1960-talet. Talande nog är han fortfarande den enda gitarrist som jag har en stor bild av på väggen i min projektstudio. Det är en 70×100-plansch av omslaget till marsnumret av Musikermagasinet från 2001. Jag har inga planer på att ta ner den planschen bara för att Beck själv ”tagit ner skylten”. Tvärtom!
Det här är bilden som prydde omslaget av Musikermagasinet i Mars 2001.
ALL VÅR BÖRJAN…
Det har de senaste dagarna ordats så mycket om Jeff Becks formidabla virtuositet, hans underbara ton, och hans egensinniga frasering, så vi låter det vara så, tills vidare… Alla som hört eller sett honom spela har på ett eller annat sätt inspirerats av hans hela uppenbarelse.
Första gången jag såg (och hörde) Jeff Beck spela live var 1967, när jag var på skolresa till England. Vi var stationerade i London, och gjorde bland annat en studieresa till en av Mullards rörfabriker utanför London. Det kunde faktiskt ha varit den i Blackburn, Lancashire, där det enligt John Lennon hade uppstått ”four thousand holes”, som han sjunger i Beatleslåten ”A Day in the Life”. Märkligt nog har Jeff Beck spelat in en underbar instrumentalversion av just den låten. Allt hänger ihop…
Men nu har vi kommit en bit från ämnet… Jag och min bästa polare i klassen, gick varje kväll ut och kollade in olika band som spelade på klubbar i London. Det var verkligen ”Swinging London” på den tiden. Den ena kvällen såg vi gruppen the Nice med en vild Keith Emerson ridande på en Hammond-orgel, och nästa kväll var det en grupp som jag verkligen aldrig kunde tänka mig att missa. Spelningen ägde rum på klubben the Marquee på Wardour Street i Soho, och bandet som spelade var The Jeff Beck Group, med Rod Stewart på sång, Mickey Waller på trummor, och Ron Wood på bas. Och längst fram, Jeff Beck på gitarr, med en rejäl Marshall-stack, bestående av fyra 4×12-lådor bakom sig, och ovanpå det två stycken Marshall hundrawattsförstärkare. Jävlar i havet vad bra det var! Och högt så in i h-e! Naturligtvis njöt vi nåt alldeles hejdlöst. Den då unge (och tämligen blyge) Rod Stewart gömde sig mest bakom sånghögtalarna, men han hördes! Gruppen rev av de flesta av låtarna från plattan Truth, som ännu inte hade släppts, plus några till. Och det satt så in i bänken! Jag tror aldrig jag upplevt något så intensivt, rått, och medryckande i musikväg – vare sig före eller efter det tillfället. Här var verkligen Jeff Beck i sitt esse. Visst, han hade gjort fina grejer tidigare med Yardbirds, men det här var på riktigt!
The Jeff Beck Group (första upplagan) med från vänster: Rod Stewart, Ron Wood, Mickey Waller, och Jeff Beck.
EXTREMT KORT HISTORIK
Jeff Beck var född i Surrey 24 juni 1944. Sjöng tidigt i kyrkokör och spelade både violin och cello. Efter att ha sett några live-konserter med Buddy Holly och Gene Vincent bestämde han sig för att börja spela gitarr. Jeff slutade skolan och började ”försörja” sig som musiker vid 18 års ålder. År 1965 – blott 20 år gammal – fick han axla Eric Claptons mantel (ja, han ärvde faktiskt till och med Claptons scenkostym), som sologitarrist i R & B-bandet the Yardbirds. (Clapton slutade efter att gruppen ”tagit en alltmer kommersiell kurs”.) Med Beck som gitarrist hade Yardbirds en rad hits med bland annat ”Still I’m sad”, ”Evilhearted You”, och ”Shapes of Things”.
Yardbirds med Chris Dreja, Keith Relf, Jim McCarty, Jeff Beck och Paul Samwell-Smith.
Efter Yardbirds blev det som sagt Jeff Beck Group, men redan efter att ha släppt två plattor, Truth och Beck-Ola, var det dags att gå vidare.
Nick Mason från gruppen Pink Floyd berättade långt senare att man gärna hade haft med Beck som ersättare till den avhoppade Syd Barrett, men ingen av floydarna vågade ens fråga Beck. Han var däremot tillfrågad om att ersätta den bortgångne Brian Jones i the Rolling Stones, men efter att ha jammat med dem avböjde Beck.
I ett rätt sent YouTube-klipp kan man se kompisarna Alice Cooper och Beck sitta och pokulera om just detta. Beck säger att han aldrig hade kunnat komma överens med Keith, och båda skrattar åt det faktum att Stones inte hade något färdigt slut på någon av sina låtar.
Ytterligare ett par plattor under namnet The Jeff Beck Group släpptes, dock med en helt annan sättning. Där hade man Cozy Powell på trummor, Bobby Tench på sång, Max Middleton på keyboards och Clive Chaman på bas.
En av de två plattor som släpptes med den andra konstellationen av The Jeff Beck Group, Rough and Ready.
Tillsammans med Tim Bogert och Carmine Appice från den amerikanske gruppen Vanilla Fudge bildade Beck 1973 en riktig Powertrio. Tanken var från början att även Rod Stewart skulle medverka i gruppen, men projektet lades på is efter att Beck skadats rätt allvarligt i en motorcykelolycka, och när Beck äntligen var på benen igen, hade Stewart andra projekt på gång, så BBA blev enbart en trio. Efter en studio- och en Live-LP upplöstes gruppen. Ytterligare ett studioalbum lär finnas inspelat, men kommer antagligen aldrig att släppas. Gruppens största hit var en version av Stevie Wonders ”Superstition”, vars dominerande riff var något som Jeff skapade när han jammade med Wonder under förarbetet till dennes album Talking Book. Tanken var från början att Beck skulle få släppa låten före Wonder, men BBA:s platta blev försenad och Wonders management tryckte på för att Wonder skulle släppa den först, eftersom de såg den enorma hit-potential låten besatt.
Beck Bogart Appice släppte ett studio- och ett live-album. Ytterligare en Live-platta lär vara inspelad, men har ännu inte släppts. Det kanske sker nu, när Beck inte längre finns bland oss.
Jeff Beck var vegetarian ända sedan 1969, och han tackade nej till både alkohol och andra droger. Hans laster här i livet tycks enbart ha varit dragster-bilar, gitarrer och musik. Och möjligtvis kvinnor. Hans fru Sandra var i vart fall hustru nummer sex.
DET DÄR MED SÅNG…
På Wikipedia kan vi läsa följande: ”Trots att Beck inte var speciellt känd hos allmänheten (mycket beroende på att han valt att inte sjunga som till exempel Eric Clapton, men även på att han rör sig så fritt mellan olika genrer), så lär han vara en av världens mest respekterade gitarrister av just gitarrister.”
Den sista biten, att han var en världens mest respekterade gitarrister bland andra musiker är helt sann, men just den delen att han valt att inte sjunga, är väl inte riktigt sann…
Han sjöng i kyrkokör när han var ung, och han har faktiskt sjungit på flera plattor. Det första exemplet var låten ”The Nazz Are Blue”, på Yardbirdsplattan Roger The Engineer (deras absolut bästa), som kom 1966. Låten är en variant av Elmore James gamla slide-tema, typ: ”Dust My Blues”, (”odeli-odeli-odeli-odeli-raj-daj”, som vi musiker lite vanvördigt brukar sjunga), och Beck formligen slaktar den med sitt gitarrspel. Helt underbart! Men sången ska vi kanske inte orda mer om.
Vårt första riktiga bluesband döptes för övrigt till The Nazz efter den låten. Todd Rundgren döpte senare även sitt band till The Nazz, men vi orkade inte bråka med sådana storheter, och 1970 lade vi ner vårt band.
På Yardbirdsplattan Roger the Engineer visar Jeff Beck verkligen var skåpet ska stå.
För att återgå till Roger the Engineer så hittar vi ytterligare en Beck-pärla på den, nämligen ”Rack My Mind”. Här är det bandets ordinarie sångare Keith Relf som sjunger, men Beck bryter av med två av de mest halsbrytande blues-solon som någonsin fastnat på en vinylskiva. Och det är typiska Beck-solon – det vill säga: näst intill omöjliga att planka. Helt underbart!
Här ser vi en påtaglig nervös Jeff Beck sjunga ”Hi Ho Silverlining” i ett nyårsprogram med Jools Holland 2003.
Efter Yardbirds-sejouren lyckades producenten Mickey Most övertala Beck att sjunga på ytterligare två låtar, ”Hi Ho Silver Lining” (med Rod Stewart på backing-vocals) och ”Tallyman”. Båda släpptes som singlar och placerade sig som högst på 14:e respektive 30:e plats på Englandslistan, tack vare hans formidabla gitarrspel, och kanske trots sånginsatserna (han har ju för all del bra hjälp av herr Stewart). Sen fick man förstås viss hjälp av att B-sidorna bestod av ”Beck’s Bolero” respektive ”Rock My Plimsoul”. Efter det var det slutsjunget för Becks del.
SOLOPLATTOR OCH STUDIOARBETE
Beck har släppt ett stort antal soloplattor, där de båda plattorna från mitten av 70-talet, Blow By Blow och Wired, som har George Martin som producent, sticker ut lite extra mycket. På dessa visar Beck en otroligt lyrisk känsla för hur man tar sig an en instrumentalballad. Här hittar vi spår som Beatles ”She’s a Woman” (där han använder sin talk-box på ett ypperligt sätt), Stevie Wonders ”Cause We’ve Ended as Lovers” (dedikerad till en av Becks husgudar, Roy Buchanan), samt sist men inte minst ”Goodbye Pork Pie Hat” av Charles Mingus.
Jeff Beck har också medverkat på andra artisters inspelningar, och även gästspelat i live-sammanhang. Han har spelat live med David Bowie, Stanley Clarke, Eric Clapton, och massor av andra storheter. Han har spelat in tillsammans med Kate Bush, Mick Jagger, Donovan, Tina Turner, Diana Ross, Seal, ZZ Top, Brian May, Paul Rodgers, Morrisey, Ozzy Osborne, och många fler.
Hans bästa arbete som studiomusiker är nog ändå det vi hittar på Roger Waters Amused to Death. Där visar han vem som är den verklige mästaren. Han spelar långa fraser genom att slå an en ton – eller en flageolett – och sedan enbart använda svajarmen. Det är ren magi! I mitt tycke är detta den bästa Pink Floyd-platta som någonsin gjorts, även om den formellt inte kan kallas så.
”What God Wants, Pt 1”, från Roger Waters Amused to Death.
Jeff Beck har även gjort filmmusik tillsammans med både Hans Zimmer (Days of Thunder) och Jed Leiber (Frankie’s House). Han medverkar även i Mike Figgis film Red, White and Blues, som skildrar hur bluesen kom till Storbritannien på 60-talet. Där spelar han tillsammans med bland andra Lulu, Tom Jones och Van Morrison.
Något annat som ni absolut bör kika på är DVD:n Jeff Beck – Live at Ronnie Scott’s. Den finns faktiskt utlagd i sin helhet på YouTube. Det är utan tvekan ett av hans bästa live-framträdanden. Han har där sällskap av den unga och oerhört begåvade Tal Wilkenfeld på bas, Vinnie Colaiuta på trummor, samt Jason Rebello på keyboards.
Här river Beck och gänget av en rad topp-låtar – många av dem har vi redan nämnt – med vi hittar även andra alster som ”Nadia” (av Nitin Sawney) och den underbart lågmälda bluesen ”Brush with the Blues”. Han har här även gästartister som Joss Stone och (”the wonderful”) Imogen Heap som båda gör fantastiska vokalinsatser. Och så förstås gamle polaren Eric Clapton. ”A splendid time is guaranteed for all”, som en viss herr Lennon skulle ha uttryckt det. Man ser bland andra en viss Robert Plant i publiken på den lilla Londonklubben, och visst njuter han!
Här ser vi en intervju som gjordes i samband med Ronnie Scott’s-inspelningen.
TEKNIK
Jeff Beck har alltid legat i framkanten när det gäller teknik – framför allt hans egen spelteknik – men även allt det elektroniska. När det gäller speltekniken släppte han det där med plektrum redan nån gång på 80-talet. Sedan dess spelade han mest med tummen, och tog ibland hjälp av de övriga fingrarna på högerhanden. Ofta använde han dock pekfingret för att göra ”swells” med volymkontrollen på Stratan, och lillfingret till sin fantastiska svajarmsmanövrer.
Beck spelar med tummen, sköter volymen med pekfingret och svajet med lillfingret…
Och när det gäller val av gitarrer är han helt enastående. I Yardbirds såg man honom spela på en tidig Fender Esquire. Han har även setts med en Telecaster som Seymour Duncan försett med en humbucker i halsläget. I slutet av 60-talet var det ofta en oxblodsfärgad Gibson Les Paul Standard som gällde. Sen kom Charvel-/Jackson-eran och gitarrer med ett huvud som en ishockeyklubba blev högsta modet. Efter en sejour med Tina Turner 1984 såg man Beck med en skär Jackson-Strata som sångerskan ristat in ett stort TINA TURNER på framsidan av.
Här ser vi Beck berätta om några av sina gitarrer.
Under senare år har det dock varit Fender Stratocaster som gällt för nästan hela slanten, och 1991 fick Jeff en egen Fender signaturmodell, som uppdaterades tio år senare. Det finns sedan 2004 även Custom Shop-version av signaturmodellen, i Olympic White eller Surf Green.
Hans sound har dock alltid varit detsamma och väldigt typiskt för just honom – detta oberoende av vad han haft för gitarr eller förstärkare. Jag har till och med sett honom låta så där typiskt Jeff Beck även med en stor ”jazzburk” på magen. Det sitter helt enkelt i fingrarna! Eller som Clapton uttryckte det: ”With Jeff, it’s all in his hands.”
”With Jeff, it’s all in his hands.”
Jeff Beck var dessutom en av väldigt få gitarrister som kunde göra övergången från att spela på Gibsongitarrer till de betydligt mer tungarbetade Fender-instrumenten, till synes helt smärtfritt. Vi ska kanske inte peka ut någon, men jag kan åtminstone påminna mig om en stor gitarrist som tappade mycket av sin teknik och fantastiska frasering, när han gjorde den övergången. Dock inte Beck! Alltid samma bländande teknik, där han blandade allehanda cirkuskonster med slide-spel, tapping, flageoletter och hans helt enastående hantering av svajarmen/vibratospaken, eller vad man nu vill kalla den (dock inte ”tremolo-bar” som Leo Fender själv, helt felaktigt, benämnde den).
Beck var inte först, men han var ändå tidigt ute när det gällde att använda båda olika fuzz-boxar (som till exempel Tone-Bender) och akustisk återkoppling eller feed-back, i sitt gitarrspel. Bland de olika pedaler vi sett och hört honom använda kan vi kanske nämna diverse wah-wah-pedaler, olika delay-effekter, en Strymon BlueSky reverbpedal, och olika distpedaler såsom Pro Co RAT och Klon Centaur. Den senare lär han ha låtit modifiera för att bland annat få fylligare återgivning av bassträngarna. På senare tid såg man honom även använda en av Klon Centaur-klonerna, en speciell JM-version av the Archer, och den lär ha använts flitigt på Becks sista platta. Som kuriosa nämner en av J Rockets grundare (företaget som tillverkar the Archer), Chris Van Tassel, att det var hans födelsedag samma dag som Jeff Beck avled. Tassel var en stor beundrare till Beck. Kanske hade han önskat sig en något trevligare födelsedag…
Beck var också tidigt ute med att använda en så kallad talk-box för att få sin gitarr att sjunga olika fraser.
Lennon MacCartney’s ”She’s a Woman” får sig en Talk-Box-behandling…
Men tekniken har inte alltid varit med honom. I filmen Blow Up av Michelangelo Antonioni (1966) ses Yardbirds framföra en version av låten ”Train Kept A-Rollin”, här kallad ”Stroll On”. I filmen ser vi både Jimmy Page och Beck, men Jeff tycks ha något problem med sin Vox-förstärkare – den glappar och har sig. Det slutar med att Beck smashar gitarren (en billig halvakustisk sak, troligtvis en Harmony) till småsmulor. Vi hade förstås redan hösten 1964 hört att Pete Townshend utförde samma manöver med en Rickenbacker.
Beck lär även vid något tillfälle ha ondgjort sig över en talk-box som inte fungerade som den skulle och kastat både den och sin Strata av scenen. Resten av konserten spelade han enbart på en Les Paul-gitarr.
Under sin långa karriär har Jeff Beck belönats med inte mindre än 8 Grammy Awards. Han har placerats bland de främsta bland ”100 Greatest Guitarists of All Time” i tidningen Rolling Stones omröstning. Han blev två gånger invald i Rock & Roll Hall of Fame, både för sina insatser i Yardbirds och som soloartist.
PÅ SISTA TIDEN
ÅR 2016 släpptes albumet Loud Hailer, där låtarna skrevs av Beck, Carmen Vandenberg (gitarr), och Rosie Bones (sång). Bones och Vandenberg är medlemmar i en ung pop-duo från Camden, i London, BONES UK. De tar här också hjälp av basisten Giovanni Pallotti, tidigare producent på BONES UK:s alster, och nu även producent på den här plattan – tillsammans med Jeff. Dessutom hittar vi Davide Sollazzi på trummor. Plattan fick tämligen blandad kritik och sålde tyvärr bara halvbra. Kanske var materialet för modernt för att passa Becks normala lyssnarkår; kanske var låtmaterialet inte tillräckligt starkt? Vem vet? Texterna till låtarna fick alla fall en hel del kritik. Personligen tycker jag att det kanske är den mest varierade plattan från Beck på bra länge. Vid 72 års ålder levererade fortfarande Jeff Beck sina räkor med den äran. Som alltid!
Konsertbilder från 2017, efter att plattan Loud Hailer släppts.
ÅR 2022 släppte han plattan 18 tillsammans med den något oväntade partnern Johnny Depp. Depp sjunger och har skrivit två av låtarna. Bland övrigt material hittar vi låtar av Killing Joke, Marvin Gaye, The Miracles, The Velvet Underground, The Everly Brothers och Janis Ian. Där finns även underbara versioner av två Brian Wilson-låtar, ”Don’t Talk (Put Your Head On My Shoulder)” och ”Caroline No”. Dessutom en sagolik version av den gamla Everly Brothers-hiten ”Let It Be Me” med Depp på sång (jo, Johnny sjunger faktiskt riktigt bra).
Brian Wilsons ”Caroline No” från Pet Sounds finns på sista plattan 18.
18 blev också Jeff Becks sista platta.
Jeff Beck lämnade oss den 11 januari 2023, och han fattas oss något så outsägligt!
YTTERLIGARE NÅGRA VIDEOLÄNKAR:
Beck pratar om sina bilar…
Här kan vi se Beck framföra ”What Mama said” tillsammas med bland andra Jennifer Batten, hos David Letterman.
Här har vi ett senare klipp där Beck framför ”Hammerhead”, och ”Nessun Dorma”. Som bonus får ni Buddy Guy och Ron Wood med ”Five Long Years”.
Jeff Beck med Stanley Clarke…
J.B med Dion
Sixteen Tons med Billy Gibbons
B.B. King, Eric Clapton, Albert Collins, Buddy Guy, och Jeff Beck och
Little Wing från The Capitol Theatre, NY, 2022
Jeff Beck Group med Bob Tench på sång 1972
Från inspelningen av Beck-Ola med Stewart
”Rock My Plimsoul” Jeff Beck Group med Rod Stewart
The Yardbirds video till Shapes of Things 1966
The Yardbirds ”Train Kept A-Rolling” / ”Shapes of Things” live 1966
”Yardbirds ”Over Under Sideways Down” 1966
JB och Johnny Depp
Steven Van Zandt intervjuar Beck och Depp, part 1
Steven Van Zandt intervjuar Beck och Depp, part 2
https://youtu.be/w4DtzqTG93c
Inside The Friendship Between Johnny Depp and Jeff Beck
